Markorganismer

29.1.2021

Markorganismer

Rundmaskarna, alltså nematoda, är väldigt små och uthålliga djur. Dessa maskarter lever överallt i hela världen: det finns rikligt av dem i marken var som helst. Gräver man i finsk åkermark kan man hitta tusen olika arter av rundmaskar. Det finns cirka 200 000 kända arter av rundmaskar. 

Storleken på våra inhemska rundmaskar varierar mellan en halv millimeter till några millimeter. Rundmaskar livnär sig på flera olika typer av näring. Eftersom de är så talrika spelar de en mycket viktig roll för ekosystemets funktion. 

Bild: Pertti Eloranta.

Hoppstjärtarna bor i marken och är mindre än fem millimeter långa. Med sina sex ben och sin tvådelade kroppsbyggnad liknar de insekter, men de är olika på många andra sätt.  Alla har till exempel inte ögon och de genomgår inte en fullständig metamorfos från ägg till larv, puppa och slutligen fullvuxet djur. 

Det finns ett stort antal olika hoppstjärtar och de lever i markens olika skikt. Hoppstjärtarna är föda för insekter, spindeldjur, fåglar och vissa däggdjur. Själv äter de bland annat svampmycelier och kan därmed bidra till att bekämpa svampsjukdomar. 

Mikrober i sin tur äter hoppstjärtarnas avföring, så ju fler av dem det finns, desto mer mikrobiell aktivitet finns det. Det finns dock också hoppstjärtar som kan orsaka mera skada än nytta då de äter bakterier och andra hoppstjärtars ägg. Vissa växtätande arter kan till och med skada skörden.

Olika hoppstjärtar. Den största är den 3 millimeter långa brokhoppstjärten. Bild: Veikko Huhta.

Kvalster Kvalstren i marken utgör en mycket varierande och nyttig art. De kan vara allt från växtätare till rovdjur. De har åtta ben och tillhör spindeldjuren och deras storlek varierar från en tiondels millimeter till tre millimeter. Kvalstren bryter ned organiskt material och gödslar marken.  

Kvalster som lever i dynga. Bild: Veikko Huhta.

Bild 30 Käken tillhör ett rovkvalster. Bild: Veikko Huhta.

Spindlar är skickliga rovdjur som äter allt de lyckas fånga, men de är också viktig föda för andra arter. Alla spindelarter som lever i marken bedövar sina offer med gift. Efteråt lindar spindeln in sitt offer i matsmältningsenzymer för att sedan avnjuta sin måltid i vätskeform. 

Det lever spindlar i åkermarker, fastän de är färre till antalet än spindlarna i skogsmarkerna. Detta beror på de mera ostadiga levnadsförhållandena i åkermarkerna. Man kan hitta vargspindlar samt täckvävar- och dvärgspindlar i åkrarna.

Dvärgspindel. Bild: Veikko Huhta.

Rutklokrypare. Bild: Annika Uddström.

Trögkrypare är ena riktiga överlevare. De lever i alla slags miljöer och tack vare förmågan att övergå till ett stadium av djup dvala kan de klara av att leva i extrema förhållanden. De överlever den absoluta nollpunkten, olika giftiga kemikalier, torka, trycksvängningar samt stark röntgen-, ultraviolett- och gammastrålning. 

I marken kan de vara antingen växtätare eller rovdjur och de hugger till sig byte eller växtceller med en stilettförsedd snabel.

Trögkrypare av familjen Macrobiotidae. Bild: Tiia Nikupaavola.

Hjuldjur är 0,1 till 0,5 mm långa planktondjur som lever i marken. Det finns ett stort antal hjuldjur i marken, upp till 500 000 individer per kvadratmeter. I Finland har dessa inte alls utforskats.Hjuldjuret livnär sig på levande partiklar som innehåller bakterier och protozoer.

Hjuldjur. Bild: Pertti Eloranta.

Mikrober, såsom bakterier, svampar och arkéer, är mycket viktiga för markens ekosystem. De sköter om en hel del uppgifter som andra markorganismer inte kan klarar av.Även om mikroberna som bryter ner organiskt material är markens allra minsta invånare, så finns det så många av dem, att deras totala biomassa utgör mer än tio gånger den totala vikten av alla djur på planeten.

Gråsuggor är egentligen skaldjur som vandrat upp på land. Dessa fjortonbenade ovala djur väljer sin livsmiljö noggrant och de är känsliga för torka. De trivs heller inte i alltför sur jord. Gråsuggor kan bli upp till 2 cm långa.

Trichoniscus pusillus. Bild: Annika Uddström.

Daggmaskar bearbetar markstrukturen. Daggmaskens rörelser luckrar upp marken och dess avföring bildar tåliga markpartiklar. De vanligaste typerna av daggmaskar i åkrarna är stor daggmask, åkerdaggmask och stor lövdaggmask. Den stora daggmasken gräver sig lodrätt ner i markens djup och deras gångar gör marken luftigare och fungerar också som vattenkanaler. Åkerdaggmasken lever tämligen nära markytan och livnär sig på organiskt material samtidigt som den luckrar upp matjorden. Lövdaggmasken lever i sin tur helt vid markytan.

Småringmaskar är cirka tre centimeter långa ljusa maskar som lever i markens ytskikt. De spelar en viktig roll som nedbrytare av organiskt material och återvinnare av näringsämnen.

Småringmask, Bild: Petri Kuhno.

Protozoer i finsk jordmån harinte utforskats alls och därför känner vi inte till mycket om dem. Det finns dock en hel del att forska kring dessa organismer: det finns säkert hundratals arter av dem och på bara en kvadratmeter finns det miljarder individer. Även om vi inte vet mycket om protozoer, har de säkert en viktig roll i näringsnätverket redan på grund av deras stora mängd. En del protozoer äter bakterier, vilket begränsar deras antal. Encelliga protozoer som lever i markvattnet är amöbor, ciliater och flagellater.

En skalamöba som lindat sig i sandkorn. Bild: Pertti Eloranta.

Mykorrhizor eller svamprötter hjälper växterna med att utveckla markens bördighet. Svamprötterna bildar en symbios mellan växten och svampen. Det finns vanligtvis alltid glomeromycota, eller mykorrhitzasvampar i de finska åkermarkerna, men deras antal och arter varierar. 

Hur mykorrhizan fungerar beror alltid på omständigheterna. De flesta växter ingår ett symbiotiskt förhållande med svampen genom att låta svampens myceler växa runt växtens rötter samt in i och mellan rotcellerna. Svampen får näring av växten i form av assimileringsprodukter. Svampens mycel utökar växtens rotsystem genom att växa sig längre än rothåren på växten och genom att komma åt mindre porer än rothåren. Detta förbättrar växtens närings- och vattenupptagningskapacitet. 

Läs även dessa

Uppgifter i onlinekursen Grunderna i regenerativt jordbruk

Den pollinerarvänliga gården

Test med titerplatta för att definiera aggregatstabiliteten

Förhindrande av markpackning